I mitt skyddsrum av fett..

Klockan är mycket, men jag vill skriva!! Ibland (just nu) känns mycket omkring mig så oäkta att jag undrar över vad som egentligen är något överhuvudtaget. Jag får feeling att solla, källsortera.  Ta bort allt lull o dull som fyller ut det både andra o jag själv säger. Vad menar folk? Vad menar jag? – det går över; tar lite tid; ta det inte personligt; allt ordnar sig; man måste bestäma sig o s v......... 

Alla dessa ord? Men att sortera uttalanden känns jobbigt i sig. Putta in i fack, lägga på rätta hyllan, stämpla med rätta stämpeln o s v. HAV ett öppet sinne, ett öppet sinne..

Jag har blivit känslig för ord. Jag lyssnar och verkligen hör. Jag lyssnar till det du säger. Jobbigt? Förstår, det kan vara det, men jag kan det inte hjälpa. Jag genomskådar o gör det sylvasst. Vänder på formuleringar, ifrågasätter, tvivlar. Känns som jag sticker hål på bubblor. Inte bara dina. Också mina.

Uttrycken, det vi säger o ibland slänger ur oss. Rätt o relevant i stunden. Kanske. Antagligen. Häromdagen sa jag till en vän att det kändes som att orden spelade liten roll i jämförelse med en kram som vid det tillfället kändes så mycket mer relevant. O det enda jag kunde förmå mig till. Några ord fanns inte. O samtidigt lyssnar jag nu mer än någonsin på det som sägs just i ord. Orden har fått mer betydelse o jag själv förstår inte direkt vad det handlar om. Bara att.

Detaljer

Efteråt

Rester 

Det som blev över 

Matlåda

Svald

När det redan skett 

Passerat förbi 

När man sopat undan

Det värsta

Bytt

Putsat

Sorterat

Vad hände, med det som hände 

MIDSUMMER NIGHT DREAMS

En lugn och annorlunda midsommar på landet. Så var det i år. Ett försök att göra allt så bra som möjligt, trots dimman som låg över alltihop. Det är konstigt hur vissa saker som händer i livet känns overkliga ibland. Och hur högtidsdagar förlorar mycket av sitt värde mitt i allt sådant. Bilden av en harmonisk midsommar, bleknar väldigt under dagar då det allra mest handlar om att vara nära och finnas där. Sådant är livet ibland. Då prövas just dom bilderna. 

Det blev i alla fall till kalas i byn, möte med gamla vänner som såg exakt likadana ut. Faktiskt ingen skillnad alls. Förresten, kanske jag också ser exakt likadan ut? Mycket annat var också det precis som förväntat. En kille med mikrofon, konfrencier, heter det visst, höll låda på dialekt, var allas goa gubbe, sill och makrill. Och så mycket Gessle mellan varven. Ja, alla låtar man kan tänka sig faktiskt. Allt som passar in där och då. Popcorn över allt, lotterier med gamla överblivna prylar, fiskedam m.m. Allt enligt ramen, ingenting annorlunda. Skönt ibland att det är just som man tänker sig. Inga överraskningar alls. Att få omhuldas och vila mitt i det "trygga". En stund.             

Och sedan gå. 

En gräns mellan det som är jag på ett ställe och det som är jag på ett annat ställe. Finns det en sådan gräns? Hur det än är med det, så är detta ingen skolblogg just nu... Jag befinner mig i ledighet, kind of. Mina tankar rör sig fritt, i cirklar, fram och tillbaka, in och ut – utan på förhand bestämt tema.