Allt i det här s.k. "projektet" är numera konflikt!
Stort som smått. Varenda liten detalj vägs på våg och det handlar om för eller emot, möjligt, absolut otänkbart o s v.
Det har handlat om konflikt hela tiden sedan första dagen, men med tiden har det blivit än tydligare att allt i det här verkligen innebär konflikter. I en sådan här process blir alla val viktiga. De ska stås för och kännas rätt. De val man gör, blir dessutom väldigt kännbara.
Motstånd får alltid konsekvenser. Utöver själva motståndet och uttrycket för detta, finns det följder av de val som görs. I det här fallet bl a avståndstagande och utanförskap. Ju mer tid som gått, desto svårare har det blivit att delta i det som rör skolan/projektet och därmed att vara en del av gemenskapen. I o m min ovilja att arbeta under dessa former, gör jag motstånd mot alltihop och kan därmed inte delta i praktiskt taget någonting. Tydligt blir det att jag är själv i detta.
Att vara ensam som kritisk i en grupp, i ett sammanhang, är inte lätt. Varför är det trots detta så viktigt för mig, att jag väljer att ställa mig utanför? Varför reagerar jag som jag gör? Att ensam ifrågasätta något, medan andra sätter igång och arbetar, säger antagligen en hel del om den personen. Att inte ifrågasätta alls, säger antagligen en hel del om oss också.
Det sägs att konflikter är det som driver förändring, men också det som förstör lugnet och arbetsron.