Tänker att själva gåendet skulle kunna liknas vid en process. Att gå och vara på väg, utan att alltid veta vart. Att påbörja ett steg, tillåta sig vara i rörelsen utan på förhand bestämt mål. Tänker att gåendet kan vara just så. Ofta tror jag dock vi har en massa olika destinationer i sikte när vi är ute o går; jobb, skola, affär, kompis, buss, stad, skog o s v.. Jag går på olika sätt har jag märkt. Ofta med bestämda destinationer o många gånger flera destinationer efter varandra, men ibland också bara för att tänka tankar, reflektera, rasta hund eller mig själv, kanske umgås med någon eller för att helt enkelt se nytt, gå på nya platser. Tror att olika sätt att gå på framkallar olika upplevelser hos oss. 

Aktiviteten som sådan gör oss delaktiga i det offentliga utrymmet, där en stor del av mängden gående görs. Genom att gå i offentliga rum, visar vi oss o blir så en del av den gemensamma rörelsen där.

Tisdag11218

Måndag11346

Undrar om man har en egen, naturlig takt när man går? Känner själv att jag har det. Går rätt fort har jag hört och kan ofta bli frustrerad när någon annan släpar fötterna i marken. Jag har övat ganska länge på att gå långsammare, för det kan också vara skönt att göra det ibland. Slowness. Zombiewalking. Ofta blir gåendet då till något annat än bara känslan av kroppslig transport. Tänker att så mycket går snabbt idag. Har man tid att gå långsamt? Eller känna efter vilken pace man har en viss dag? 

Under helgen har jag försökt gå utan tanke eller plan på vart. Ett försök att gå och samtidigt koppla bort tankar på annat. En återkoppling till det jag tidigare skrev -there where you are not, att alltså vara närvarande i själva gåendet o ingen annanstans. Jag använder min kropp på olika plan samtidigt och genom själva aktiviteten i olika miljöer, blir jag också en del av dessa. Tänker att det handlar om interaktion mellan den som går och platsen. Tänker också påverkan av platsen genom själva aktiviteten.   

Läste idag om en kvinna som ville gå för fred i världen. 

Hon skulle gå 25.000 mil. Det tog henne nio år....

Söndag12146

WALKING THE SAME WAY OVER AND OVER AND OVER

Har varit på resa i några veckor. Långt ifrån det jag i normala fall kallar hemma. Därborta, i det som tillfälligt blev "hemma", började jag fundera o läsa mycket kring gåendet. Har intresserat mig för detta tidigare, men det kom ikapp igen under resan. Med utgångspunkt i dessa tankar, arbetar jag nu. 

Ett offentligt utrymme som Fjällgatan, bara två gator bort från där jag bor - en utmaning. En plats jag förvisso har nära till rent geografiskt, men samtidigt en plats som på många andra plan blivit just en passage. En sträcka jag varken sett på riktigt, lagt någon vikt vid att förstå eller ännu mindre analyserat o reflekterat kring. Något av en blind spot to me, fastän så nära.

Genom att gå på platsen, vistas där, spela in, reflektera, observera o dokumentera jobbar jag med varierade småspår parallellt. Skissar o fortsättning följer..

Att gå i offentliga utrymmen. 

there where you are not..