picnics

EN KRITISK PROCESS

Kanske är den kritiska processen 

ett försök att skapa mening? 

Det sägs att materien inte strävar mot form, utan mot formlöshet, "entropi". Det formlösa kan innebära skräck - men också frihet. Att välja bort en form tvingar en in i formlöshet (tomhet) tills man hittar en ny (om det är vad man söker). Form menar jag kan vara både det estetiska förhållningssättet och den yttre ramen (villkoren) för själva skapandet, processen. Motstånd mot formen uppmuntrar en att söka andra uttryck och sammanhang. 

Att känna motstånd mot formen, det materiella och ramen för det, närmar sig konsten som ren idé. Aldrig har upplevt mig vara särskilt nära idébaserad konst förut, men plötsligt förstår jag mer av vad denna handlar om. Det sägs att konst som idé föds ur rent motstånd. 

Jag har blivit mer vän med tomrummet under den här tiden. Det är inte lika skrämmande längre, även om det kommer och går lite.

Att inte skapa något i bild av protest, när detta tydligt förväntas av en (den utbildning man går, den uppgift man får), skapar det där tomrummet. Min egen process blir än mer påtaglig när jag är i kontakt med mina klasskamrater och mitt egentliga sammanhang.

 

Den skapande processen och den kritiska processen tror jag ser olika ut. Det är komplext så det står härliga till. Och en unik upplevelse har jag kommit på, som också är en möjlighet.