picnics

Det är ibland stor möda och ansträngning att gå. Kroppen kan vara tung, kanske belastad av virus, jobbiga tankar eller bara allmän trötthet. Vädret märks o känns vissa dagar mer än andra o påminner en om aktiviteten man håller på med där man tar sig fram. 

Gatans konstruktion påverkar. Det kan finnas många hinder längs vägen har jag tänkt på som tvingar en till uppmärksamhet för att undvika t ex fall eller påkörningar. Gatan kan gå uppför eller nerför som Fjällgatan eller vara mera plan och lättillgänglig som många andra.  

När jag ser andra gå, undrar jag hur dom har det, vad dom tänker på o känner. Jag tittar på dom o funderar över om man kan se på en människas gångstil hur hon/han mår? 

Tänker också på alla som kan gå o på hur mycket man gått sedan första steget som barn. Vilken revolution att lära sig gå, när man tänker på det. Att kunna ta sig fram och röra sig på olika platser, privata som offentliga. Att använda sin kropp på det viset, fysiskt som mentalt -"ta sig fram för egen maskin". 

O dessutom en miljövänlig aktivitet.