picnics

Har jobbat med att spela in ljud dom senaste dagarna. O vissa ljud är rätt lätta att spela in, andra är grymt svåra. Idag har jag ringt till kanske 20 olika personer i stan för att få reda på vad jag ska göra och hur. Det slog mig då verkligen hur olika man blir bemött med en o samma fråga. Alltså, hur olika vi människor fungerar. Vissa trevliga, hjälpsamma o tillmötesgående. Andra irriterade, stressade och känner förmodligen hot i en enda grej till på sitt skrivbord. Det var en intressant iakttagelse tyckte jag, o som en liten bieffekt av mitt gångarbete. 

Jag jobbar med det här på många sätt samtidigt känner jag. Olika processer, men samma tråd. Från början ville jag arbeta skissartat. Med det menat att jag hade en önskan om att ha olika spår igång samtidigt och inte bara göra en grej. Att gestaltningen skulle vara skissartad, som slags utkast mer. Jag har jobbat en del så nu, o visst känns det rörigt minst sagt. Det är det där med att "sätta ner fötterna" o när det är dags för det. Har funderat en del över det sista tiden. Jag sätter bokstavligt talat ner fötterna hela tiden i idén jag jobbar med, men har också velat flyta omkring länge o inte avgränsa så mycket den här gången. Att det där fanns med från början som en tanke. Kanske också för att det jag intresserat mig för när det gäller gåendet känns mer som en början på något. Projektet blir en liten del av det. Så kanske är det ändå dags att gränsa av nu o bryta ut någon del av det jag håller på med?